I takt med att hästars roll förskjutits från arbetsdjur till fritids- och sällskapsdjur har övervikt blivit ett av de vanligaste hälsoproblemen i den…
I takt med att hästars roll förskjutits från arbetsdjur till fritids- och sällskapsdjur har övervikt blivit ett av de vanligaste hälsoproblemen i den domesticerade hästpopulationen. En sammanställning av forskningsläget visar att förekomsten av övervikt beräknas ligga mellan 19 och 40 procent i domesticerade populationer, medan en europeisk konsensusrapport anger en liknande bild: förekomsten av övervikt i olika hästpopulationer varierar mellan 21 och 45 procent i Storbritannien, med lägre siffror i vissa andra länder, exempelvis 10 procent hos vuxna isländska hästar i Danmark.
Ekvint metabolt syndrom (EMS) beskriver ett kluster av kliniska avvikelser. Forskningen definierar det som insulinresistens, generell fetma och/eller ökad fettinlagring på specifika platser på kroppen, associerat med förhöjd risk för fång. Kärnproblemet är vad forskare kallar insulindysreglering: basal eller postprandial hyperinsulinemi och vävnadsinsulinresistens, vilket i sin tur ökar risken för den allvarligaste konsekvensen – fång.
Sambandet mellan insulinnivåer och fång är väl belagt experimentellt. Forskning har visat att ihållande hyperinsulinemi experimentellt inducerar fång hos friska ponnyer och hästar, vilket etablerar ett orsakssamband.
Fång är en av de allvarligaste och mest smärtsamma tillstånden en häst kan drabbas av. Forskningen visar att mer än 90 procent av hästar som söker vård för fång som primärt kliniskt symptom har utvecklat tillståndet som en konsekvens av endokrin sjukdom, oftast ekvint metabolt syndrom.
Vem drabbas? En viktig nyansering är att övervikt inte är en förutsättning: forskning konstaterar att även om övervikt är ett vanligt fynd kan EMS förekomma hos smala djur, och inte alla överviktiga hästar drabbas – vilket gör objektiv diagnostisk testning nödvändig snarare än att enbart förlita sig på hullbedömning.
Vissa raser är särskilt känsliga. Forskning pekar ut att visst avlade raser som shetlandsponnyer, åsnor och miniatyrhästar ofta motioneras mindre än många andra raser som en del av standardskötseln, vilket kan bidra till förhöjd risk. Samma forskning noterar att hästar med EMS ofta beskrivs som "lättfödda" eller "goda hushållare", och att generna bakom denna fenotyp sannolikt var fördelaktiga för överlevnad i vilt tillstånd under perioder av svält genom att förbättra foderutnyttjandet – en evolutionär bakgrund som nu blir en välfärdsrisk i en foderrik miljö.
Behandlingen bygger i första hand på livsstilsförändring snarare än läkemedel. Forskning betonar att hanteringen centreras kring strikt begränsning av snabbt smältbara kolhydrater i fodret, kontrollerat grovfoderintag och eliminering eller noggrann hantering av bete, samt att regelbunden motion förbättrar insulinkänsligheten men måste anpassas efter hästens fångstatus, och att lämplig hovvård är avgörande med tanke på den höga förekomsten av kronisk och återkommande fång.
På Hästannons tror vi att välfärd och ansvarsfullt ägarskap hör ihop – oavsett om du köper, säljer, uppföder eller rider. Läs vidare i serien och i våra praktiska guider.
Ett kluster av insulinresistens, fetma och ökad risk för fång – kärnan är insulindysreglering.
Nej – EMS kan förekomma hos smala individer, och inte alla överviktiga hästar drabbas. Objektiv diagnostik behövs.
Främst genom kost (begränsade snabba kolhydrater), kontrollerat grovfoder, anpassat bete och regelbunden rörelse samt hovvård.