Tandsjukdomar och inälvsparasiter hör till de mest underskattade hälsoproblemen hos häst – dels för att de sällan syns utåt, dels för att symptomen…
Tandsjukdomar och inälvsparasiter hör till de mest underskattade hälsoproblemen hos häst – dels för att de sällan syns utåt, dels för att symptomen (viktnedgång, dålig foderomvandling, återkommande kolik) lätt tillskrivs andra orsaker.
En brittisk journalstudie av 932 hästar i allmänpraktik gav en tydlig bild av omfattningen. Forskarna fann att förekomsten av aktiv parodontal sjukdom, diastem (glapp mellan tänderna) och perifer karies var 13,9, 8,7 respektive 8,2 procent i den undersökta populationen. Studien konstaterar att tandsjukdom hos häst förblir en utbredd åkomma hos domesticerade hästar, med potential att orsaka betydande välfärdsproblem om den inte upptäcks och behandlas.
Inälvsparasiter, särskilt cyathostominer (små blodmaskar) och stora blodmaskar, är en av de viktigaste bakomliggande orsakerna till kolik. Forskning beskriver den historiska bilden: avmaskningsmedel som introducerades på 1960-talet bidrog kraftigt till förbättrad hästhälsa och -välfärd, med potentiellt allvarliga konsekvenser om kontrollen sviktar – stora mängder cyathostominer i tjocktarmsväggen kan orsaka dödlig kolit om inkapslade parasiter frigörs samtidigt, och migrerande Strongylus vulgaris kan orsaka svår kolik.
Decennier av rutinmässig avmaskning har skapat ett allvarligt resistensproblem. En irländsk studie av 44 hästgårdar fann utbredd resistens mot bensimidazoler samt tecken på resistens mot ivermektin och moxidektin – två av de mest använda substansklasserna. En forskare uttrycker allvaret rakt av: "den fortsatta urskillningslösa användningen av avmaskningsmedel är som att skjuta oss själva i foten", med hänvisning till att inga nya avmaskningsmedel är under utveckling.
Bakgrunden till problemet är tydlig. Forskning visar att de flesta tävlingshästar avmaskas fyra eller fler gånger per år för att förbättra prestationen, vilket bidragit till det växande problemet med resistens mot avmaskningsmedel.
Branschen rör sig mot en mer individanpassad strategi. Forskning beskriver skiftet: rutinmässig avmaskning av alla hästar under hela året ersätts nu av mer hållbara metoder som tar hänsyn till vikten av att bibehålla en tillräcklig parasitreservoar (refugia). Denna metod, kallad selektiv terapi, bygger på att den relativa nivån av äggutsöndring (fecal egg count) hos en enskild häst är en förhållandevis stabil egenskap, vilket ger en pålitlig grund för selektiv behandling – det vill säga att bara avmaska de hästar som faktiskt bär på höga parasitbördor, i stället för hela flocken.
Vissa grupper löper särskilt hög risk oavsett strategi. Forskning identifierar att unga hästar (under 5 år) och äldre hästar (över 20 år), samt djur med samtidig sjukdom, är mer mottagliga för höga parasitbördor som kan ha kliniska effekter.
På Hästannons tror vi att välfärd och ansvarsfullt ägarskap hör ihop – oavsett om du köper, säljer, uppföder eller rider. Läs vidare i serien och i våra praktiska guider.
Minst årligen för de flesta hästar; äldre hästar och de med kända problem kan behöva tätare kontroller.
Utbredd resistens mot vanliga medel gör selektiv avmaskning utifrån träckprov (fecal egg count) till rekommenderad strategi.
Ung hästar (under 5 år), äldre hästar (över 20 år) och individer med samtidig sjukdom.