Medan beteende kan vara svårtolkat, ger hästens kropp ofta tydligare besked.
Medan beteende kan vara svårtolkat, ger hästens kropp ofta tydligare besked. Foder, miljö och fysisk hälsa är dessutom det område inom hästvälfärd där kvantifierbar forskning finns i störst omfattning.
Hästen är evolutionärt anpassad till att beta stora delar av dygnet på fiberrikt gräs – vildlevande hästar tillbringar omkring 60 procent av sin tid med att äta, jämfört med tävlingshästar i enskilda boxar som bara ägnar cirka 15 procent av sin tid åt ätande, trots att den totala ättiden ofta är komprimerad till 4–5 timmar i stället för att sprida sig över dygnet. Den moderna hästhållningen, med begränsad betestid och kraftfoderbaserade dieter, skapar därmed en grundläggande konflikt med hästens biologi.
Forskningen visar genomgående höga siffror. Studier av tävlingshästar i aktiv träning har visat en förekomst av magsår från 80 till 90 procent hos fullblod inom galoppsport och 60 procent hos showhästar. Även i populationer med bättre foderhantering kvarstår problemet: en studie av islandshästar fann en förekomst av gastroskopiskt signifikanta magsår (grad ≥2/4) på cirka 27 procent, trots att hästarna hölls på anläggningar med lågt stärkelse- och sockerinnehåll i fodret.
Sambandet med foderhantering är väldokumenterat. En studie vid en ridsportanläggning fann att regelbunden tillgång till bevarat grovfoder tre eller fler gånger per dag kraftigt förbättrade sannolikheten för minskad förekomst av magsår i den icke-körtelbärande magslemhinnan, medan forskarna samtidigt noterade att enbart betestillgång utan kompletterande foder inte automatiskt resulterar i låg förekomst av magsår – regelbunden tillgång till grovfoder visade sig vara den viktigare faktorn.
Magsår i den körtelbärande delen av magen (EGGD) är minst lika vanligt men mindre förstått: forskning visar att förekomsten av denna typ av magsår varierar mellan cirka 15 och över 60 procent, med 50–60 procent rapporterat hos både fritids- och tävlingshästar, utan tydlig koppling till de riskfaktorer som annars förknippas med magsår i den icke-körtelbärande delen.
Kolik är fortsatt ett av de allvarligaste hälsoproblemen. Forskning har identifierat flera samverkande riskfaktorer: parasitbörda, vissa fodertyper, nyligen genomförda foderbyten, boxstallning, brist på tillgång till bete och vatten, ökad träningsmängd och transport har alla identifierats som riskfaktorer för kolik. Krubbitande hästar löper dessutom förhöjd risk: forskning visar att krubbitande/luftsnappande beteende har identifierats som en riskfaktor för specifika typer av kolik, inklusive enkel kolonobstruktion och distentionskolik samt bråck genom hålrummet vid mjälten (epiploic foramen entrapment).
Kroniska hovproblem hör till de vanligaste orsakerna till nedsatt rörlighet hos häst, men eftersom hästen sällan visar tydlig hälta förrän problemet är långt gånget krävs regelbunden, proaktiv hovvård snarare än reaktiv behandling.
En återkommande slutsats inom veterinärforskningen är att smärta hos häst länge underdiagnostiserats, delvis på grund av artens förmåga att dölja obehag – vilket ledde till utvecklingen av standardiserade smärtskalor som Horse Grimace Scale (se det separata reportaget om hästens mentala hälsa och beteende för mer om detta).
På Hästannons tror vi att välfärd och ansvarsfullt ägarskap hör ihop – oavsett om du köper, säljer, uppföder eller rider. Läs vidare i serien och i våra praktiska guider.
Forskning visar höga nivåer i tävlingspopulationer (upp till 80–90 % i vissa grupper), men även hos fritidshästar med relativt god foderhantering.
Regelbunden tillgång till grovfoder flera gånger per dygn är en av de viktigaste faktorerna – enbart bete räcker inte alltid.
Bland annat parasiter, foderbyten, boxstallning, begränsat bete, transport, ökad träning och stereotypa beteenden som krubbitning.